Welcome to family Torén

Welcome to family Torén

Aila katastrof område!

KatastroferSkapad av daniel ons, juni 03, 2009 14:32:35

Under några dagar har jag besökt och vadat fram i katastrofområdet Koyra (Khulna) och Asachuni (Satkhira) i sydvästra Bangladesh efter cyklonen Ailas härjningar. Vi har åkt motorcykel så långt det gått och därefter använt oss av båt (nowka) för att komma åt de svårast drabbade områdena. Jag reste omkring i samma område efter Sidr på MC, men då var det vinden som plågade området. Nu svepte vattnet in med enorm stryka och har ödelagt stora områden, de vallar som skall hålla vattnet borta bröts sönder på kilometer långa sträckor! Under en vecka har nu folk fått fly sina hem som står mitt i vattnet, vattnet kan inte ge sig iväg ut igen. Folk bor på vägar, jordvallar eller beger sig till släktingar långt bort.


Den dag Aila drog in med kraft skyndade många till cyklonhusen (ej tillräckligt) eller till hus som är stabila och med 2 våningar. Tyvärr är det mycket rån vid dessa händelser när folk tar sin tillflyckt till cyklonhus och en del vill inte lämna sina hem med risk att bli rånade och där med drunkna! Vatten massorna som orsakades av cyklonen bröt sönder vallen som skyddar landet. Många drogs med och drunknade när de i den starka vatten strömmen / vågorna skölde in. Vattnet har varit så högt att många inte kunnat återvända till sina hemområden förrän flera dagar efter ”vattnets” intågande!

Många kilometer av den så kallade ”vallen” som delar flod/hav och inland är svårt skadad. Man försöker att reparera, men den porösa jorden ger vika när tidvattnet kommer tillbaka. Ebb hinner inte ut på långa när innan flod tar sig in och håller samma nivå som en vecka sedan.

Vattnet har förstört tiotusentals hus och gjort hundratusentals människor hemlösa. Vattnet blir infekterat av att döda människor och djur länge legat i vattnet samt att man inte har någonstans att göra sina behov utom i vattnet.

Skador på denna vall som omger de låglänta områdena har problem varje år med att de skadas vid högvatten, men oftast går de reparera. De enorma vattenmängder som denna gång vältrade in i områden fördärvade km vis av vall. Nu väntar man med fasa på fullmånen med högt vattenstånd och monsunen med kraftiga regn.

Officiella siffror visar på ca 250 döda. Vår ”nowka walla” (båtsman) Aminur Hossein hämtade 200 lik bara i sin båt från ett svårt drabbat område. Dessa kroppar togs tillsammans med djurkadaver till en plats mer höglänt och begravdes i en massgrav där. Då allt stod i vatten fanns ingen plats att begrava dem i närheten av hemmen. Han uppskattar döda till tusentals. Det är deprimerande att de inte fick vara med och begrava sina anhöriga.


Jag fick möta många människor under mitt besök. Visst är de uppgivna, deprimerade och visst finns det apati hos en del, men jag måste också säga att jag beundrar folket något oerhört att bara överleva situationen som sådan. Att vada till cyklonhuset, ångesten av att inte vet hur mkt vattnet kommer stiga i cyklonhuset, se sitt hus falla samman och ställa sig in och bo på en väg och sedan det förnedrande att tigga till sig mat och få fightas för det samt att inte veta hur länge det skall pågå!

Joru Mondol (bilden ovan) och hans fru Onita med tre barn (bilden nedan) boende i Sonatonkati I Asachuni, Satkhira.

De hörde om cyklonen samma dag och det var inte mycket till signaler denna gång. De flyttade upp på “vallen” som skiljer floden från byn. De har inget cyklonhus att fly till i detta område. Det blåste mycket hårt, regnade mycket kraftigt och när vattnet började stiga så befarade de att de skulle drunkna och dö. Det var kallt! Trots att de stod på vallen fick de stå I vattnet som forsade over vallen. Deras hus är helt borta, de kunde plocka med sig en säng, lite brädor och lite blad (golpata) som skydd för taket De har bott på ”vallen” sedan dess och allt tyder på att de kommer få stanna här en längre tid. Husgrunden deras är bara lite gyttja nu. Joru är fiskare och kan få lite inkomster. Mycket fisk har flytt odlingarna och det går få en hel del fisk. Han visade mig fina räkor och fiskar han fångat på morgonen. Det ä svårt att få fisken såld, finns gott om just nu och så är det transporterna som är svåra! Joru sa att de inte är vana att spara och därför inte har några pengar sparade när katastrofer som denna inträffar, de är daglönare. Deras barn går i skolan, men den är också stängd på obestämd tid.

Undermineringen av husen är det stora problemet för husen. Husen är byggda på en jordplatå för att man under monsuntid skall komma upp med husen en bit. Pelarna sätts ner i denna jord, ca en halvmeter. Väggarna är gjorda av bambu och ganska vanligt är att man täcker dem med jord för att få husen tätare och svalare, även bastanta jordväggar byggs här i syd. När vattnet drar in i husen med ström och sedan ställer sig där undermineras husen förr eller senare. Mängder av hus kommer att falla framöver då det inte går göra något åt husen som står i vatten. Jag såg hus som föll under tiden jag var där.

Det måste vara fruktansvärt att bara sitta på avstånd och se sitt hem falla ner i vattnet utan att man kan göra något. Det skall sägas att många hus har en vek uppbyggnad redan innan och ganska lätt faller. Vi sjunger också i söndagsskolan ” Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus...” vi får väl tillägga lera där också!

Först måste vattnet dräneras bort, sedan kan man påbörja uppbyggnaden. Det som komplicerar det hela är att fullmånen är i antågande med normalt mycket högt vattenstånd samt att monsunen är på väg in i landet. Det kommer regn skurar nästan varje dag.

Det bir trångt på den vall som tidigare bara var en liten väg.

Folket tar sin tillflykt till vägar, jordvallar samt att man sitter på hustaken på ställen där det inte finns vägar. En del har fått med sig lite husmaterial och bygger upp dem temporärt. En del har bara en säng under öppen himmel, hur kul är det när de massiva monsun regnen kommer?

Oerhört mycket av deras tillhörigheter försvann med vattenmängderna.

Att bo på en liten väg är riskfyllt, rån förekommer dagligen och för de små barnen är vägarna farliga att bo på.

En solskenshistoria: ”En familj i Sonatonkati lade sin 2,5 årige son i ett stort riskokkärl och när de skulle vada iväg var kokkärlet borta. Flera dagar senare berättade en by 2 km därifrån att de hittade en pojk i ett kokkärl, föräldrarna kunde återförenas med sonen.”Modet sviker inte dessa pojkar, de ville tillbaka till skolan snarast!


Det är viktigt att barnen blir aktiverade och går till skolan, jag såg ett gott pojkgäng som åkte rutschkana i den hala leran ner i floden och de hade så kul, jag hade stor lust att hänga på denna heta dag i byn Sonatonkati. Jag vadade in till deras by en km i halvmeter lervälling. Många hus i byn var helt nere för räkning, medan några hade klarat sig.Fort upp med ett temporärt hus (ovan), nedan ett barn på en säng som snart blir deras hem för lång tid!En hälsoklinik vid sidan om vägen får tjäna de många som har svåra diarree sjukdomar!Husen rämnar pga underminering!Förnöjsam bild? Han strävar dock för att få in lite fisk till familjens enda mål denna dag!Så här såg brunnarna ut i de flesta områden, troligtvis går de inte använda i fortsättningen!Folk hämtar här vatten utanför ett cyklonhus, dock tar brunnen in dåligt vatten och därför okänlig, men vad göra när det inget annat vatten finns att få?Tjejerna i familjen får hämta känligt vatten, dessa tjejer skulle vada 1 km inåt med kärlen på bananflotten vilket är en fantastisk transportmedel.

Vår medarbetare Swapan Mondol var min följeslagare i området och han har varit med om många katastrofer och använts av vår samarbetspartner som samordnare i området. Han har stor erfarenhet. Han såg många döda kroppar de första dagarna då de delade ut förnödenheter. Swapans kommentar: “Aila har ställt till med förskräcklig förödelse, det svåra är att vattnet inte ger sig iväg, en uppbyggnad ett måste, men blir svår att genomföra, mat initialt en tid är viktigt, sedan är vatten och sanitet ett annat viktigt område att stödja då diarre härjar”

Det finns inga toaletter varvid folk gör behoven vid vattenkanten och där tvättar, badar, diskar man, en stor grogrund för sjukdomar och diarreer har redan brutit ut i stor skala!

Staten erbjuder ris för arbete. Folket får då ris i utbyte mot att de reparerar de vallar som håller vattnet utanför.


Mannen försöker torka rs som legat i vatten flera dagar!


Vårriset var skördat innan Ailas antågande. Dessvärre är det mesta av riset bortsköljt och förstört. Jag doftade på ris som legat i en plastpåse som tagit in vatten en vecka efter och det doftade förskräckligt illa!

Med så mycket salt vatten som står på åkrarna kommer marken vara saltsjuk resten av året. En ny riskörd kommer inte kunna genomföras i år samt att saltvattnet förstör all fruktskörd. Folket kommer att få lida länge av det saltvatten som står i de stora områdena

Folk är mycket utsatta. För att få mat så säljer man sina kor, getter m.m. till underpriser. Vi mötte några sm sålt sin ko 5 ggr billigare än normalt.


Vår samarbets partner har gjort en enastående första utdelningsinsats. De har inte vikit för avstånd och besvärliga transporter utan nått ut till de som verklig behövt hjälp som inte då hade fått mat på ett par dagar. De var uppdelade i 3 team så man fortare kunde nå ut till de behövande. 1200 matpaket för 5 dagar delades ut! Paketen innehöll plattat torris (chira), energisirap (ghur), vattencontainer med vatten plus vattenreningstabletter. Utdelningarna är svåra även om man följer listor. De måste samtidigt ha inlevelseförmåga att se behoven.

Vi har ett antal skolor i området som står i vatten. Tyvärr har de också underminerats så att sprickor har uppstått i byggnaderna. Dessa måste repareras så fort vattnet försvinner! Mycket alert att få upp cykeln i ett träd och inlindad i ett fiskenät!

Vad behöver göras:

Stöd med mat kommer behövas en tid framöver!

Rent vatten är en stor bristvara. Många tar vatten från förorenade brunnar som resulterar i svåra diarreer. Folk behöver förses med rent vatten en lång tid framöver.

Toaletter finns det inga då de står mitt i vattnet. Vart gör man sina behov om inte i vattenbrynet, men stor förorening som följd. Här kommer temporära toaletter behöva byggas.

Hur bygga upp hus när husgrunden står i meterhögt vatten? Folket behöver bo temporärt en längre tid på vägar och vallar. Folk skulle behöva temporära presenningar som också kan användas permanent under rishalmen I ett senare skede. Det kan också effektivt användas för att samla upp regnvatten for att använda som dricksvatten!

Vår samarbetspartner har mitt 100% stöd till att utföra uppbyggnadsarbete i Asachuni, Koyra, Dacope och Semnagor.

Kommentar:

Folk utsätter sig givetvis när de bor i dessa farliga områden. Utan kraftiga ”vallar” som skyddar från havsvattnet så är det inte möjligt att bo som de gjort. Med en högre havsnivå och mer frekventa stormar så är jag rädd att vi kommer få se mer av detta problem, om inte staten här bygger kraftiga bestående jordvallar, men de kostar!

Husen folk bor I är enkla, de består ofta av uppbyggt jordgolv, trä eller bambu pelare, plåt eller rishalmstak. De är ofta klena och klarar inte mycket påfrestning. De är samtidigt hyffsat lätta att bygga upp igen. Försvinner materialet eller om huspelarna går av så är det svårt.

Jag besökte samma område efter cyklonen Sidr i november 2007. Området hade då skadats allvarligt av stormen, men inte av vattnet. Vid tiden för Sidr var det vinter och inget regn i antågande. Det är ovanligt att en cyklon som Aila kommer så sent på våren, detta kommer ha en mer negativ effekt än Sidr i detta område.

Visst är folk i dessa områden av tradition relieftänkande och önskar hjälp.

Vi behöver bistå våra vänner Bengalerna i denna svåra situation!

Önskar ni göra en insats till cyklonoffren så rekommenderar vi att ni gör en insättning till: PMU InterLife, PG 900050-6, märk talongen

"Cyklonen Aila Bangladesh"

Daniel Toren



  • Kommentarer(0)//www.torenarna.se/#post228