Welcome to family Torén

Welcome to family Torén

Återföreningen

familjenSkapad av daniel tor, november 08, 2007 06:35:24

27:e september påbörjade vi resan till Hannas och Lukas skola. Tågfärden till Dhaka skall vi sent glömma. Det var muslimernas fasta då och det var ett ständigt liv på tåget under hela resan. Kicki och Lydia låg i en egen kabin, men Lydia kunde inte komma till ro och påminde Kicki gång på gång om allt hon såg utanför tågfönstret. Jag låg i en kabin på 4, ombyte av folk hela natten och så kampmusiken för fastan. Var jobbigt på kvällen, men efter ett antal gånger man vaknat upp så började sångerna sätta och frampå efternatten då man låg vaken så började man förstå dem och de var riktigt trallvänliga. ”håll ut i fastan, den gör dig stark, den gör dig stark” osv.

Vi bodde hos Albert och Mary Mridha i Dhaka och hade riktigt trevligt. Det var verklig rusch för handlarna i slutet av fastemånaden. Det är som julen för handlarna här. Ganska sent på kvällarna satt vi på taket och tittade ut över Dhaka stad och även parlamentsbyggnaden och diskuterade alla möjliga områden, kvalitet!

1:a oktober flög vi via Kolkata till Chennai. Chennai (tidigare Madras) är en trevlig stad. Här serveras världens bästa ”dosai” tycker vi! Ett antal timmar på stationen och inget kan vara godare än ett par dosai (Rullade spröda rispannkakor med härlig potatissmet i mitten). Natt tåg till Mettypalayam. Upp med Lydia högst upp (3 vånings) och så satt vi och pratade med andra föräldrar som hade sina barn på hebron, trevligt! 06.00 på morgonen är man framme i ”Metty”. Att stiga ur tåget är något fantastiskt, att blicka upp mot Nilgiribergens höjder är grymt gott! Att ta en kaffe på perongen och bara stå och njuta av den svalare luften var underbart, det tyckte vi alla! Serpentinvägar uppför i ett par timmar i en 20 år gammal Indisk Ambassador är ojämförbart! Vyerna är svåra att slå. Vi köpte indiska ”vada” på ett hak som frukost. Luften belv allt mer sval!

Vi tog in på ett gammalt hotell i Ooty. Vi var snabbt på väg upp till skolan. Vi dök först in till Hanna i hennes lägenhet ovanför köket. Den där kramen som man tänkt så mycket på är så god! Nu var ju inte vare sig Hanna eller Lukas lediga utan förberedde sig för drama som skulle komma samma kväll. Underbart att träffa Lukas och så hade han växt förbi Kicki, kul!

Det är sedvanlig dramavecka på Hebron skolan. Vi bänkade oss och först ut var Lukas klass i Shakespeares ”Hamlet”. De hade gjort den riktigt trevlig och lagt in lika svår engelska som vi är vana vid i detta skådespel. Lukas gjorde riktigt bra ifrån sig som Marcellus och var med en hel del i spelet. Senare var det dags för parallellklassen att sätta upp den roliga ”Stonesoup”. Här hade Hanna gjort musiken och det var riktigt bra. Av fyra draman så valdes den fram som den bästa. Kul!

Under tre dagar på Hebron så hann vi med många goda stunder med Lukas och Hanna, se oss om i Ooty, ta många goda fikan (kaffet är kanon här!), vandra i botaniska trädgården, lära känna andra föräldrar och lärare då vi alla åt lunch och dinner på skolans uteplats, så trevligt! På en morgonsamling fick Lukas en silveraward för bra insatser udner hösten, gott! Klass 13 gjorde en kanonuppsättning av ”les Miserables”, otroligt bra!

5:e oktober åkte vi buss 18 timmar (kö i 4 timmar) till Kovalam strax söder om staden Trivandrum. En hel del av skolans elever med föräldrar åker hit ner. Här fick så den där tiden som vi önskat med Lukas och Hanna! Under 6 dagar så åt vi alla måltider tillsammans, gjorde små vandringar, bodysurfade på de fina vågorna, satt i sanden och språkades. Fotboll på stranden lockade många skolkompisar. Lukas sparkade in i en stenplatta och fick läggas om samtidigt som han verkligen fick tid att koppla av efter detta med sina föräldrar!

Vi tyckte alla att detta var det mest ultimata sättet att umgås på och vi var så nöjda!

Blog ImageKovalam är att rekommendera. Vi var här 1991 och hade då en Hanna på 3 år i sanden, en viss förändring på Hanna nu och då!

Vi återvände till Hebron ett par dagar innan skolan skulle starta. Vi kunde proviantera för dem och ha det gott ihop.

Färden hem: En bättre variant var att ta taxi via Kotagiri (För Kungälvsbor känd för den plats där Signe Andersson arbetat) för vilken mycket bättre väg det var och så ett strå vackrare utsikt, fantastiskt! Från Metty startade vår 40 timmars tågresa till Kolkata. I Chennai var det otroligt med folk, då två högtider (Eid och durgapuja) inträffade samtidigt. Folk vräkte sig in i redan fulla tåg, huhh! Lydia läste läxor på dagarna och vi läste böcker och snackade med folk, Indien är ett fantastiskt tågland!

Finns så mycket att se i Indialand, förbi passerade stora odlingar, stäpp med få människor, vattenbuffelhjordar, fiskare i träkanoter, mycket rissättning, översvämmade områden, majs, sockerrörs, daddel och kokosnötsodlingar, tegelbruk, minareter, kyrkor och tempel, slum och enkal byar med vasstak, cricketspelande ungdomar m.m.m.m! Indien är stort!!

Vissa problem att komma in i Bangladesh igen, men det gick till slut. Vi plockade upp Peter Kammensjö i Dhaka och så reste åter med tåg ”hem” till Birganj i norr!

  • Kommentarer(2)//www.torenarna.se/#post11